onsdag 30 september 2009

Den mest svindlande resan

Kära blogg. Du har blivit försummad.
Min pappa har somnat in. Det känns konstigt, att inte ha honom här. Men det var skönt att han fick slippa ligga där längre, hans liv kändes inte längre meningsfullt.

I en sådan situation, när en närstående går bort, tänker man nog lite extra på det där med döden. Jag tänker i och för sig på det ibland annars också, jag har ju lite dille på de "stora" frågorna.

Den sista tiden av hans sjukdom fick jag en känsla, en bild, av vad det var som höll på att hända, en bild som gjorde mig ganska lätt till sinnes.
Jag tänkte mig att vi var på en flygplats, jag och pappa (och de andra som var i närheten av hans sjukbädd). Han skulle ge sig ut på en resa; en resa som saknar motstycke bland andra resor, en skrämmande men samtidigt oerhört spännande resa. Vi var med honom ända in till gaten (gejten), tills han visade upp sitt boarding pass och gick ombord på flyget; och det lyfte och försvann...

Jag håller på med en målning som jag påbörjade två dagar efter hans död. Har jag tur blir den riktigt fin. Den handlar om döden, inte om min bild från flygplatsen utan den bild av döden som så många har berättat om; om en tunnel, i vars andra ände den döde/döende får se ett fantastiskt, välkomnande ljus.
Jag hoppas bli klar med den till helgen, då jag ska ställa ut.

Inga kommentarer: