Håller på att läsa (ännu) en tjock bok om konst och måleriets historia. Och än en gång frapperas jag över hur FULA kvinnorna nästan hela tiden framställs av de "stora" konstnärerna på medeltiden, renässansen och framåt.
Mona-Lisa är verkligen ingen skönhet, för att bara ta ett exempel. Eller Jan van Eycks Makarna Arnolfinis bröllop. Hon måste vara duktig på att laga mat, för hon är ful som stryk. Och alla tusentals Madonnor som ser ut som busskrockar!
Två undantag har jag hittat, inom det klassiska måleriet:
Kvinnan i Antonello da Messinas Bebådelsen har verkligen ett vackert ansikte. Och Michelangelo (Buonarroti) verkar vara den ende som lyckats måla den "Heliga familjen" på ett intressant sätt - även om som vanligt Josef ser mer ut som Marias pappa än hennes make. Men hans Maria är verkligen en blodfull kvinna; hon har till och med vikt håret bak ena örat. Snyggt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar